Jag vill ha tillbaks dig i mitt liv, eller vill jag det? jag vet inte
men en sak som jag är säker på iaf är att jag inte vill ha den personen du är idag tillbaks i mitt liv. för dig kan jag inte hantera. du förstör mig bara. och jag kanske förstör dig nu genom att inte höra av mig, eller genom att inte ge dig någon slags förklaring till varför jag beter mig som jag gör just nu. men vet du varför? det är för att du skulle aldrig förstå, du skulle aldrig lyssna du skulle aldrig kunna sätta dig in i den situationen som du har satt mig och alla andra som en gång i tiden faktiskt har älskat dig för den du är, för det stora hjärtat som du har, eller nej förlåt jag kommer inte ens ihåg. ärlig, jag minns inte mycket från förr, det kanske fanns bra stunder, men som det ser ut nu kan jag inte komma ihåg något utav dom stunderna.
jag vill inte längre. men jag vill tillbaks i tiden, när jag var liten, för att minnas känslan. för att komma ihåg hur det var, hur det kändes, så jag inte är så vilsen i mig själv när det gäller detta/dig
jag önskar du kunde vara den som jag behöver. den som hade mitt hjärta, men som inte har ett piss nu. för det enda du har kvar hos mig, det är minnen och mitt hjärta tillhör inte dessa minnen. för dom minnena som hjärtat hade, dom har försvunnit. dom tog kanske du. för jag minns bara det dåliga, för jag tror inte jag vill minnas det bra för det skulle vara ett långsamt självmord för mig. om jag bara hade kommit ihåg det bra hade jag aldrig klarat detta idag.
i så fall skulle du fortfarande vara kvar i mitt liv, du skulle ha en plats.
